I nedanstående text beskriver Ulf Lundell uppkomsten och bakgrunden till Slutna rum.
I ett par tidningar har den här volymen, Slutna rum, sagts vara min
koppling, till skillnad då från Öppna Landskap som skulle vara "skivbolagets".
Så ser det ju inte ut, jo möjligen ser ut, men så förhåller sej det alltså
inte. Så går det inte till. Har aldrig gjort det i mitt fall. Tack och lov.
En dag kan det tänkas att jag sätter ihop en koppling personliga
super-älsklingar, men fan trot...man vill ju vidare, man sitter inte och vrider
på sina forna alster som om dom vore sällsynt vackert formade stenar
hur länge som helst.
Den här volymen, Slutna rum, är mer som en pendang till Öppna landskap,
tireln, om inte annat, avslöjar ju det. Visst är det så att jag också har haft
ett särskilt gott öga till den här volymen...hits, dom populära alstren,
jodå, jag tycker om dom. Dom finns och dom har bärkraft, men dom har
naturligtvis trängt undan en del av dom mer lågmälda sångerna, eller
kanske skulle man säja lägmält placerade sångerna. Det finns flera, andra,
som lever sitt liv i skymundan men jag tycker att den här dubbel CD:n
är en slags eloge till dom andra sångerna som lever sina egna mer
vardagsbetonade liv än till exempel Snön faller och Öppna landskap.
Den riktigt obskyra kopplingen får vänta. Sånger som Död ambrosia, Den första
snön och Hjärtattack i Cadillac behöver några år till i vinkällaren. För att inte
tala om Sancta simplicita.
Bästa hälsningar
Ulf Lundell
|
|
|
