Var och en har sin Lundellförälskelse,
"Det goda livet" är min.
14 år ung och taggad för livet kom den
som en stormvind och förändrade allt,
och även om det var länge sen jag
lyssnade på den nu, vet jag att
kärleken kommer följa mej livet ut.
Visst är den ett fritt fall, en gravt
alkoholiserad mans försök att nå in i
det vilda igen, men allt det där måste
man förbise från: först och främst
blommar skönhet och romantik ALLA kan
längta till. DET GODA LIVET. Det
sanna... verkliga...vackra livet.
Bara kort om det tråkiga: i ett
bakfyllerus lyfte han bort "Det goda
livet" i producerad version från
plattan, Lundells största misstag i
karriären, den låt som sitter som
gjuten här, den tempo-hit som plattan
saknar, ett lyft, kan ni fet-haja,
låten i den versionen svänger, knäcker,
rockar mm mm.
Den låten lyftes bort för att den var för "glättig" enligt
Lundell, helt obegripligt, och föresten, har Lundell förut eller
senare varit rädd för glättighet?? Om den låten funnits med hade skivan, i
paretet med Kär och galen, räknats som
Lundells största, jag lovar.
Det goda livet innehåller Lundells mest
lyskraftiga lyrik. "Dagar utan slut",
den texten håller tom som poetisk
läsning. "Älskad igen", stark och
kompromisslös. "Gå mina sånger",
Lundells kollegiala vink och
konstnärsmanifest, sitter som hand i
handsken här.
"Danielas hus" har med rätta blivit en
Lunellklassiker och den bygger på ett
verkligt öde (se Uffecitat, på denna
magnefika sajt alltomuffe.nu för
bakgrunden).
"Skyll på stjärnorna" skrev Lundell
efter Naken nedför gatan faktiskt, till
A. Ooms, och "Gränsen" är, förutom
Palme-kommentaren, hans mångkulturella
problematiserande, ett försök att skaka
hand med invandrarna, de nya svenskarna
(ett försök han återkom till i Män utan
kvinnor, och misslyckades med, "dom i
köpcentrumet e inte från ett annat
land, dom e från en annan värld".)
LÃ¥tarna lyfter i produktionen, "Klockan
och korset" till alldeles oanade
höjder, "Kid", "Skyll på stjärnorna" mm.
På det enda stället man går bet
är "Gränsen" som aldrig vill upp upp
upp av någon obegriglig anledning. (det
är ju en kanon-låt, och oxå givetvis
mycket bättre i alla andra versionerna
som gjorts).
Har jag glömt nåt nu då??? Säkert
mycket, men jag komer inte på något nu,
det är raka starka livsbejakande texter
som inte ska tolkas, det är skön
underbar rocklyrik, den starkaste
rocklyrik som skrivits på det svenska
språket. Och den som hävdar motsatsen
välkomnar jag till debatt.
|
|
