Många människor hävdar att detta är en
av Uffes sämsta skivor men jag vill
bestämt hävda det motsatta...
Denna skiva från 1984 tillhör en av
mina favoriter, därför vill jag skriva
lite om den...
En platta som känns tung, lite
vemodig, "lite höstdeppig" visar sitt
rätta jag en sen oktoberkväll i min cd-
spelare...
LÃ¥tar som "Dylan Thomas",
och "När du står framför mig" känns
riktigt tunga, djupa med ett innehåll
ger vemodigheten ett ansikte.
"En stockholms tjej igen" gillar jag då
Uffe sjunger om personliga favorit
ställen, man känner igen sig... mera
rytm och fart än de tidigare spåren!
"Min älskling" är en otroligt fin låt
med mycket känsla och kompromisser i
kärlekens värld.
"Ensam" är en otroligt känslosam låt
med tunga steg att ta, ensamhetens
fördelar...
"Tre bröder" mycket fart, rytm och
skivans bästa låt enligt mig. Live är
denna låt ännu bättre, jag gillar
texten i låten, den känns på ett sätt
ytlig och ändå djup, svårt att beskriva.
"Diamanter" avrunda med en slags
sammanfattning av hela skivan, en
underbart vacker låt...
|
|