Om Bert Karlsson
"Så Bert Karlsson vann till slut i alla fall. Hela Sverige ett Skara Sommarland.
Varenda håla, varenda stad en NRJ-camp med ormsalveförsäljare vid mikrofonerna,
ner med nyllet i lervällingen, Svensson, sug i dej! Här har du ditt paradis, ett
kommersiellt helveteshelvete befolkat av GB-clowner."
Om Robert Wells
"All tv är lika usel som Robert Wells". "Vad skulle vara värst? Att tvingas
genomlida en Robert Wells-konsert eller en timme framför ett dubbelavsnitt
av till exempel Baywatch? Vad skulle man föredra, vilken död skulle kännas
minst oangenäm? Svårt val. Robert slänga-med-håret-oj-vad-det-rockar Wells
har sålt ut Ullevi till sommaren och nu satsar han på att sälja ut Råsunda.
Det är i sanning vidrigt. Det är så jävla trevligt att man känner hur en hel
hop ninjakrigare börjar ränna runt i ens blod."
Röster om romanen
Som vanligt är det många recensenter som har tyckt till om Ulf Lundells
nya roman. Nedan är några citat från olika recensioner av "Frukost på en
främmande planet". Läs hela recensionerna och ta del av många andra recensioner
på Bokrecensionerna.
Blir helt betagen av hans skildringar från 70-talet, av hur han med bara
några ord kan återkalla stämningar som jag också upplevt men helt glömt av,
vilken rikedom att vi fått vara med om allt detta, hur kan det bara försvinna,
tack för hjälpen att minnas.
[...]
Att läsa Lundell, det är som att läsa brev från en gammal god vän. Uppriktiga,
glada, sura, varma, förtvivlade, träffsäkra, dumma. Från någon man känner väl
och fortfarande är nyfiken på (Cecilia Hagen, Expressen).
"Frukost på en främmande planet" skulle inte direkt hålla för en
argumentationsanalys. Just därför är den engagerande. 832 sidor välformulerade
åsikter om allt från kamphundar till EMU hade varit outhärdligt. Här får man
vandra runt i ett ostädat medvetande, inte alltid vackert, vidöppet för angrepp,
men - och det kravet är stenhårt - uppriktigt (Åsa Beckman, Dagens nyheter).
Ohämmat varvas iakttagelser från en vardag full med leda och tristess. Skällande
hundar stör. Människor överlag tycks gå författaren på nerverna. Han har tråkigt.
Han åker bil. Han lyssnar på musik. Han shoppar. Han kör bil. Han lagar mat.
Han tänker på sina barn. Han shoppar. Han kör bil. Han shoppar. Han retar sig på
allt och alla. Sida upp och sida ner. Och så tar han ytterligare en sväng med bilen
in till NK och shoppar loss lite grann. Han dräglar över två 16-åriga tjejers
läckra unga kroppar på gymmet (Crister Enander, Sundsvalls tidning).
Boken är viktig, inte bara för att den ställer frågor om en sjuk, sjuk värld – den
är också rapport från en av våra allra främsta klassvandrare och ett av våra mest
vitala och frustande energiknippen till författare. Den här gången skriver Lundell
831 sidor centrallyrisk och självbiografisk romanpoesi som har likheter med Lukas
Moodyssons långdikt som kom häromåret.
[...]
Och det han gör för att hantera frustrationen är att skriva så att tangentbordet
vibrerar, hoppar – det är skickligt, rasande skickligt. Han är en av få som kan
hålla liv i en sådan här enorm textvolym. (Pelle Anderssson, Aftonbladet).
|
|
|